jävlar vilken röra men jag fattar inte hur det funkar, ok

Klockan ar halv tolv och jag ar som vanligt lite avdomnad av gardagens rom och dagens varme.

Pa sondagar och fredagar brukar vi ga till el Benny. Forsta delen av kvallen spelar de salsa, sen reggaeton och sist eurodisco. En gang spelade de what is love och da fick jag vansinnig hemlangtan.

Man gar in i par pa el Benny. Pojke och flicka. Fast flickor kommer in utan pojkar. Sa utanfor pa boulevarden gar det vilsna pojkar och fragar om vi inte snalla vill ga in med dem. Det vill vi aldrig for vi har egna pojkar. Tjejer kommer in utan sallskap, sa aven feta turistgubbar.

De feta turistgubbarna brukar sitta langst bak i lokalen och titta pa nar kubanskorna skakar sina rumpor. De bekraftar alla mina fordomar om att europeiska man reser till fattiga lander for att ligga. Mig later de vara, jag ser ju ut som en svensk som hamnat pa helt fel stalle (sarskilt nar jag dansar), men Karolina far sin del av erbjudanden. 5 dollar. 10 dollar. De tror att hon ar kuban.

Jag blir vansinnigt provocerad och vill, som alltid nar jag ar full, slass. Eftersom jag inte hanger med sma indiepojkar har, utan stora muskliga afrokubanska-rumbadansare tycker jag alltid att det ar en bra ide att slass. De kan ju backa mig sen. De haller aldrig med mig eftersom kubaner far oerhort hoga fangelsestraff om de gor nagot mot en turist.


Karolina ar verkligen kubanska nu. Nar vi gar pa stan blir vi antaste av varje kille som gar forbi. De brukar alltid fraga ar vi kommer ifran. Jag mumlar suecia och tittar efter narmsta flyktvag. Karro satter handerna pa hofterna, spanner ogonen i dem och sager
- St Lazaro, vill du mig nat eller?
St lazaro ar det omrade i Cienfuegos dar man blir skjuten om man gar omkring pa natten. Kubanerna reagerar med att antingen skratta, eller se forfarade ut. Det ar ljuvligt.

Nu ar jag bakis igen. Jag har ingen karaktar.

Jag lever varsta it-livet har. Karros man ar ju dansare, sa vi kommer in gratis pa massa stallen, far sitta vid vipborden och far is till var gratisrom. Is ar fint pa kuba. Plastglas ocksa. Och har man ett kylskap ar man lyckligt lottad. Glass ar ocksa nagot folk blir upphetsade over.


Jag och karro roar oss med att lara kubanerna svenska.

- Vad vill du falafel?
- Killen, jag vill ha kebab.
- Stick svenne.

Larde vi dem igar. Naturligtvis oversatter vi fel till dem sa de tror att de sager nagot annat. Sen skrattar vi elakt.

Kuba ar fint. Jag tror inte jag vill aka hem. Men jag saknar toalettpapper, snabbmat, rinnande vatten utan parasiter, att kunna forklara saker och att kunna ga pa gatan utan att alla stirrar pa mig for jag ar sa javla vit.

jag ar sa sorgligt dalig pa att skriva har.

men det ar varmt och jag ar antingen jattefull eller jattebakfull hela tiden. min hjarna fungerar inte alls.

jag ar tillbaks i cienfuegos efter tre dagar i havanna. det enda jag egentligen har att saga om havanna ar att jag har sett fidel. annars satt vi inne pa vart casa, i en hog i sangen och tittade hyptnotiserat pa dvd-filmer. skont. dubbade pa spanska naturligtvis.


jag langtar hem en liten gnutta bara. nar jag kommer hem ska det bli fest.

Kubanerna kallar mig for Ma-i. Fantastiskt, jag alltid hatat de dar g:na.


Karro har kommit hem fran sin semester med Yeni och allt ar plotsligt sa himla roligt att jag onskar att jag aldrig kommer hem.

Maja och Karro har tagit det kubanska modet till sitt hjarta, med hogklackat, guldsmycken, smaklos manikyr och brostbrostbrost. Dessutom ar de bruna som kubaner.

Sjalv ar jag lite rodspracklig, lite brun har och dar, och har fortfarande Brendavita ben. Jag fixar inte den kubanska looken. Glittrigt lappglans har jag, men langre an sa tanker jag fan inte ga.

JAg har varit nara att svimma tva ganger pa tva dagar. i gar nar carmen, som ar pigan i vart hus, skulle hjalpa mig att ta ut tva spagor ur min ta. (ja lyckades krocka med en trabit nar jag badade, jag ar sjukt klumpig hela tiden bara for att det ar varmt och jag inte fattar nat de sager) iallafall, hon opereade med en nal tills jag skrek rakt ut och allt flimrade framfor mina ogon. naturligtvis fick hon aldrig ut spagorna, hon bara slaktade min fot.

andra gangen var pa karros brollop, som val inte var vad vi skulle kalla brollop hemma. det gick mest ut pa att karro och yeni skred omkring i fina klader och vi foljde efter dem och tog foton. sen var det salsa och 120 flaskor rom plus en helstekt gris. hemskt varmt var det och jag med min kara halsfluss fixade inte riktigt det, utan tuppade nastan av.


pengarna slut. hejda.

Hola

Ah, kuba. Var ska jag borja?

med det viktigaste kanske. karros familj har tva kullar hundvalpar. de sotaste jag har sett. jag och maja satt dar i gar med massa valpar i knat. fint.

har ar varmt, regnigt, dammigt och fattigt. mitt postkoloniala samvete assa. jag och maja hyr ett rum pa ovanvaningen. eller hela vaningen ar var. vi har en takterass.
familjen vi bor hos, som nog ar 7 eller 8 bor pa lika stort utrymme som vi. de stadar och lagar mat och plockar undan maten. vi gor ingenting.

karros man verkar vara bra. jag forsta knappt vad han sager. de andra forstar jag lite battre. i gar satt vi hemma hos karros familj och pratade med Yenis 80-ariga gammelmorfar. Han pratade bara om att vi skulle gifta oss med kubaner, eller inte gifta oss med kubaner for att de ville ligga mycket mer an vad svenskar ville. sen skrattade han jattemycket.

hela karros familj ar har. riktiga norrlanningar. karro ar ju fran haparanda fran borjan aven om det ar svart att tro. Karros pappa alskar yeni och har arrangerat en landskamp i armbrytning. kuba-sverige.

Jag har massor av fina bilder, men det tar for lang tid att ladda upp den har. Det kotar vansinningt mycket att interneta, 6 dollar i timmen, vilket verkligen ar jattmycket pengar har, aven for oss. Och det tar ca tre minuter att ladda upp en sida. Ganska slow.

Uppsatsen har jag inte borjat tanka pa an. Jag har semester denna veckan. Halsflussen bor fortfarande i mig. Och en hel del hemlangtan. En manad kanns som valdigt lang tid.


Puss och kram