Kubanerna kallar mig for Ma-i. Fantastiskt, jag alltid hatat de dar g:na.


Karro har kommit hem fran sin semester med Yeni och allt ar plotsligt sa himla roligt att jag onskar att jag aldrig kommer hem.

Maja och Karro har tagit det kubanska modet till sitt hjarta, med hogklackat, guldsmycken, smaklos manikyr och brostbrostbrost. Dessutom ar de bruna som kubaner.

Sjalv ar jag lite rodspracklig, lite brun har och dar, och har fortfarande Brendavita ben. Jag fixar inte den kubanska looken. Glittrigt lappglans har jag, men langre an sa tanker jag fan inte ga.

JAg har varit nara att svimma tva ganger pa tva dagar. i gar nar carmen, som ar pigan i vart hus, skulle hjalpa mig att ta ut tva spagor ur min ta. (ja lyckades krocka med en trabit nar jag badade, jag ar sjukt klumpig hela tiden bara for att det ar varmt och jag inte fattar nat de sager) iallafall, hon opereade med en nal tills jag skrek rakt ut och allt flimrade framfor mina ogon. naturligtvis fick hon aldrig ut spagorna, hon bara slaktade min fot.

andra gangen var pa karros brollop, som val inte var vad vi skulle kalla brollop hemma. det gick mest ut pa att karro och yeni skred omkring i fina klader och vi foljde efter dem och tog foton. sen var det salsa och 120 flaskor rom plus en helstekt gris. hemskt varmt var det och jag med min kara halsfluss fixade inte riktigt det, utan tuppade nastan av.


pengarna slut. hejda.

Hola

Ah, kuba. Var ska jag borja?

med det viktigaste kanske. karros familj har tva kullar hundvalpar. de sotaste jag har sett. jag och maja satt dar i gar med massa valpar i knat. fint.

har ar varmt, regnigt, dammigt och fattigt. mitt postkoloniala samvete assa. jag och maja hyr ett rum pa ovanvaningen. eller hela vaningen ar var. vi har en takterass.
familjen vi bor hos, som nog ar 7 eller 8 bor pa lika stort utrymme som vi. de stadar och lagar mat och plockar undan maten. vi gor ingenting.

karros man verkar vara bra. jag forsta knappt vad han sager. de andra forstar jag lite battre. i gar satt vi hemma hos karros familj och pratade med Yenis 80-ariga gammelmorfar. Han pratade bara om att vi skulle gifta oss med kubaner, eller inte gifta oss med kubaner for att de ville ligga mycket mer an vad svenskar ville. sen skrattade han jattemycket.

hela karros familj ar har. riktiga norrlanningar. karro ar ju fran haparanda fran borjan aven om det ar svart att tro. Karros pappa alskar yeni och har arrangerat en landskamp i armbrytning. kuba-sverige.

Jag har massor av fina bilder, men det tar for lang tid att ladda upp den har. Det kotar vansinningt mycket att interneta, 6 dollar i timmen, vilket verkligen ar jattmycket pengar har, aven for oss. Och det tar ca tre minuter att ladda upp en sida. Ganska slow.

Uppsatsen har jag inte borjat tanka pa an. Jag har semester denna veckan. Halsflussen bor fortfarande i mig. Och en hel del hemlangtan. En manad kanns som valdigt lang tid.


Puss och kram

FÖRE

Liberalister och böcker, asså

Första meningen i Hanna Hellquists Kubavår (silc förlag 2003) är skriven med blyertspenna av en annan biblioteksbesökare och lyder:

"este libro esta pagado por bush"

och det kan man ju inte riktigt veta.

Men eftersom jag ser mig som en ganska kritisk läsare hoppas jag kunna se igenom pagadon.


Viktigare är att den första tryckta meningen lyder:

"Under min första vistelse på Kuba i mars 2003 fick mer än åttio personer i den kubanska demokratirörelsen sina hus skändade och arresterades av säkerhetspolisen."

Har silc inga redaktörer? Korrekturläses inte böckerna innan de går till tryck? Varför ska jag fortsätta läsa? Hur ska jag kunna ta boken på allvar? Hur ska jag kunna lita på faktagranskningen när inte ens första meningen har lästs igenom av någon som kan svenska?

Hej

Jag såg min första krokus i dag. Den är den 8 april. Ffs. Det funkar inte. Nu åker jag till Kuba och skaffar mig lite värme. Kanske kommer jag blogga här under tiden.